loffebloggen

Annars?

Efter att ha tagit flyget upp till vår kära huvudstad förra måndagen var det dags att gå upp utomjordiskt tidigt tisdag morgon, närmare bestämt 03.45. Sen ut till Arlanda och styra upp med biljetter, gömma eventuella vapen, kolla alla falska och snyggt stämplade papper coh sen checka in. Planet lyfter planenligt vi 06.40 och efter några timmar är  jag på Charles de Gaulle nere i Paris för lite mellanlandning. Hade bara 70 minuer till mitt förfogande för att byta gate så det var bara till att ta löpet. Så likt en jude på flykt sprang jag mellan passkontroller, informationsbås, försäljare, barnfamiljer och anat löst folk. Med 10 minuter kvar till avgång ser jag då gaten som ska ta mig till New York. Planet blev dock 30 minuter försenat så det va skönt att varva ner lite. Flygresan gick smärtfritt och efter ungefär 8 timmar över atlanten var jag framme i the big apple. Tog då en taxi från JFK in till city för att ta tåget de 22 milen från Penn Station norrut till Albany.
Vid 9 pm lika tid och efter ungefär 22 timmar på resande fot var jag då på plats i Albany sent på kvällen den 18:e augusti.
Patrik, vår svenske målvakt och Gavin, en amerikan som är knäskadad för tillfället kom och hämtade upp mig på tågstationen. Efter ett besök på Subway var det äntligen dags för lite välbehövlig vila för min del så de släppte av mig på skolan och jag däckade mer eler mindre omgående.
Morgonen efter kom Patrik och hämtade upp mig för lite rundvandring på campus och besök hos sjukgymnasten, Ann Wilkening(en trevlig gammal dam som har hand om alla internationals) för lite boende och finansieringsfrågor och sen fixande vi även lite ID-handlingar.
 
Innan varje träning möts alla upp nere hos sjukgymnasten för att ta hand om alla skador, bada isbad, få lite elektricitet genom låren eller vad som behöver göras.
När möjligheten till den här typen av service finns är nog de flesta mer skadade än vad de egentligen är så det är är rätt komiskt att sitta där och titta när alla ska tejpa fötter, lägga is på låren, ha massage, stick hål på blåsor och så vidare men det finns två heltidsanställda till vårt förfogande så något ska de väl ha att göra.
 
Vid kl. 11 am var det då dags för den för den första träningen och det var en tryckande hetta jag möttes av plus att luftfuktigheten måste varit så nära 100% det går att komma utan att det börjar regna. Träningen började med 25 minuters löpning runt planen med lite styrka efter varje varv. Efter det var det dags för lite smålagsspel och jag får väl villigt erkänna att den nye svensken inte gjorde något särskilt repektingivande intryck men tidsskillnaden och värmen gjorde sig allt för påminnt.
Eftermiddagsträningen ägnades åt ännu mera smålagsspel och coachen verkar ha en förkärlek för just smålagsspel för han har alltid med sig ett par stycken mål som ser ut som hockeymål och han har dem i stora påsar som han bara vecklar ut och sen är det bara att börja spela.

Vet inte om det gäller USA i största allmänheten eller om det bara är den här coachen men han gillar fysiskt spel en hel del. Det är många som försöker slå långa svep och fina passningar men när de sätts under press och inte får den tiden de är vana vid eller åker på en sen tackling går det inte särskilt bra.
Vi körde t.ex en övning i mittcirkeln med åtta av de ovannämnda småmålen och sen 1 mot 1 inne i mittcirkel sen kommer det ett inspel från någon utanför mittcirkeln sen skulle den som först fick kontroll på bollen göra mål i något av målen. Jag var väl rätt så skoningslös och "köttade" på rätt rejält det verkade coachen gilla, "now I know were we gonna use that swede" sa han under spelets gång.
 
Efter det första dygnet gick det bättre och bättre jag har ställt om tidsmässigt men inte matmässigt. Så här långt har det bara blivit, bagels, hamburgare, donuts, muffins, pizza och chicken wings med ett undantag och det var en fish and chipstallrik för någon dag sedan. Det har dessutom inte blivit ett enda glas mjölk än!
 
I laget är det nästan uteslutande amerikaner förutom jag, Patrik, en ukrainare, en irländare och en svensk kille till som kommer på tisdag eller onsdag.
Klassen på spelarna är rätt så varierande, vi har några som skulle gå in i vår elva där hemma men samtidigt några som inte skulle få många minuter på en säsong. Patrik är dessuotm ensam målvakt så ni kan ju tänka er hur kul det är att lira tvåmål på träningarna.
 
Har fått intrycket av att coachen fokuserar mycket på försvarsspelet i år jämfört med tidigare år, han snackar hela tiden om att de släppte in 36 mål förra året och att det måste ner till 24 eller lägre. Det är nog lite därför jag och Daniel, svensken som kommer nu till veckan, har kommit hit för han är (också) back. Notera parentesen, för jag vet inte riktigt var han vill ha mig än. Har lirat både mittback och innermitt på träningarna så vi få se.
 
Anyway, I går lördag var det då dags att göra debut. Plattsburgh, som lirar i en division under oss i NCAA div. 3 stod för motståndet  i denna träningsmatch. Efter nästan 3 timmar i buss norrut var vi då på plats och vi möts av en fin och modern anläggning och det visar sig att de har en konstgräsplan vi ska lira på.
Jag startade matchen som mittback med en annan freshman som heter Pat, en 18-åring från New Hampshire som är kraftfull och en bra duellspelare men som kanske inte alltid har rätt adress på bollarna så vi kompletterade varandra rätt bra för jag har nog en lite bättre passningsfot än honom.
Vi spelade 3 gånger 30 min och efter den första perioden låg vi under med 3-0 så det såg inte särskilt bra ut. 2 av målen var långa inlägg som landade på bortre stolpen men vår högerytter tog inte riktigt hemjobbet så den gubben stod helt fri och behövde bara sätta foten till två gånger om. Det tredje målet var en duell på en hörna mellan mig och en av deras spelare där bollen går nästan rakt upp i luften och vår målvakt skriker att han har den men han kommer inte riktigt upp så en av deras lirare lyckas knoppa in den. Ett typiskt Kennet Andersson-mål från VM -94.
 
I den andra perioden gör vi både 3-1 och 3-2 innan domaren blåser av den perioden och det känns som vi har fått igång liret lite bättre med tanke på att vi bara har lirat på långhåriga planer innan så börjar vi anpassa oss lite och lär oss att bollen rullar lite fortare på konstgräset. Den sista perioden slutar målös trots att vi har ett friläge med mindre än minuten kvar då Brian Skipper, en annan freshman, kommer helt ren men missar dragningen och bollen går till inspark. När det var kanske 10-12 minuter kvar blev jag utbytt, in en nickduell skallade jag ihop med en av deras forwards och blev liggande med en bula så det var lika bra att ta ut mig där.
Domaren blåser senare av matchen och en sur förlust tänker vi men vår coach har dealat till sig en 15 minutare till. Han säger då till mig att: "Johan, you are playing center mid" Yes tänker jag då och gör vågen innombords.
Vi kvitterar till 3-3 i den första minuten av de sista kvarvarande 15 minuterna och jag tror jag har andraassist på det målet så det var en skön känsla.
 
Coachen var inte alls nöjd med den första perioden, helt förståeligt, men han ger oss ändå söndagen ledigt så på lördagskvällen blev det lite inkilning för oss som var nya. Tänkte skriva ett lite längre inlägg om det lite senare för jag måste dra iväg och tvätta.
 
Idag är alltå första dagen som jag är helt ledig sen jag kom över och det känns riktigt skönt att få vila kroppen lite. Hade lite känningar i ljumskarna när jag kom hit så vilan är mer än välkommen. 
 
Nähe, tvättning av lite kläder som sagt.
Tvättintendent Johan Lewton at your service.
 
Ha det gott där hemma på ön.
 
Best regards,
Johan Lewton